Nu är det äntligen klart

Ja nu har "bomben" briserat i cykelvärlden, och det stormas både här och där angående beslutet. Personligen, och de som känner mig vet att jag är inget fan av Contador, så tycker jag att det är ett korrekt beslut. För vad de flesta glömmer i sin kritik gentemot Contador är att just dessa test har inte analyserats på WADA:s ordninarie labb utan ett speciallabb i Tyskland, de övriga labben har inte hittat några spår av det förbjudna medlet. De var tvungen att ta till ett labb som kan hitta spår ner på "picogram nivå", som jag tidigare skrivit så har jag talat med flera inom sjukvården, och de har unisont sagt att ett picogram är omöjligt att peta i sig avsiktligt.

Om Contador hade petat i sig detta medel så borde nivån varit högre så enkelt är det. Men sen att historien har avgjorts på teknikaliteter är ju grymt trist, detta innebär att sagan kommer att fortsätta, med lag som är antingen emot eller för.

Men vi kan ju i alla fall oavsett vad vi tycker, hålla med om att detta behöver absolut inte cykelsporten.

Men vi stannar kvar vi frågan om doping, var in och kollade på Ricco:s logg på FB igår och jag förvånades över alla "hejarop" från Fans till just honom, för tusan han har ju gjort sitt.. lägg ner och försvinn. Eller som en kompis till mig i Italien skrev, det enda tillfället han skall få sitta på en cykel igen är när han skall leverera pizza eller kebab, när han i framtiden skall arbeta som pizzabud. Men måste ju erkänna att hans lag Vacansoleil agerande lite konstigt, först tar de emot honom som frälsaren och nu verkar de inte vilja ta i honom med tång ens. Ja ja .. vad trodde de egentligen, nu väntar jag bara på att det "lilla äcklet" skall fastna med fingrarna i syltburken.

Ha en bra dag

Hälsningar
Fritz

Idag blir det ett kort inlägg, en liten påminnelse om en av de största

Marco Pantani Född: 13.01.1970 Död: 14.02.2004 R.I.P.


//Fritz

Vilken tidning tycker du om?

Ja det finns ju en uppsjö av cykeltidningar, man har ju sammlat på sig några exemplar.. jag är ju en sådan som gärna spar gamla ex för att kunna kolla lite fakta etc inför en ny säsong alternativt lopp.

Det finns ju cykeltidningar för alla sorters cyklister och smak, personligen läser jag Pro Cycling och Cycle Sport Magazine. Snarlika i sitt utförande dock är Cycle Sport Magazine snäppet bättre än ProCycling enligt mig.

ProCycling hör man ju på namnet vad den handlar om, jajamensan proffscycling och allt runt omkring denna cirkus. De har bra intervjuer och ibland vågar de sticka ut hakan och ifrågasätta ikoner, som i t.ex. sista nr där de har rubriken om i en krönika om Armstrong "Can the sport handle the truth" .
Cycle Sport Magazine går in lite mer för oss utövare som gillar cykling och som är fans av proffscirkusen, de försöker även hitta bana för oss fans att cykla gärna med en inriktning mot protour etc. Jag gillar verkligen den här tidningen.

Har fått en ny bekantskap bland tidningar och det var Cycling Active, det är en tidning som verkligen inriktar sig mot oss motionärer eller wannabees, där kan man få råd och tips, lite reportage om lopp (främst England) etc. trevlig tidning för den som vill komma i gång med cykling och se att det är inte försent för någon.

Sedan har vi det svenska alternativet Kadens, jag premunerade på denna tidning förrut, men har slutat, har även slutat köpa lösnummer, ja jag vet nu svär jag väl i kyrkan, men mitt intryck av Kadens är att den främst inriktar sig på utrustning och cyklar, tester etc. Personligen är jag inte intresserad av att sitta och läsa om skillnaden mellan DuraAcee 7800 och 7900 etc. De få artiklarna om cykelturer etc är inte tillräckligt för att jag skall slänga ut dessa pengar på Kadens, dock vet jag att många många andra uppskattar denna Svenska tidning. Men jag vet också många som håller med mig.

Det finns ju ett antal till speciellt tidningar från USA, tyvärr har jag ingen erfarenhet av dessa, men jag tror en av dem heter BikeRadar och jag vet att många uppskattar denna tidning, jag har i tidningshyllorna sett tidningar som inriktar sig mot MTB cyklister, tror en av dem heter "Mountainbiker" fast jag kan ha fel.

Har ni fler förslag??

Ha en trevlig helg,

Fritz

Reportage om en cykelresa

Hej nu är man tillbaka efter en liten resa till Italien. Skall nu försöka återge upplevelsen och hur det gick till så kanske andra blir inspirerade att göra något liknande.

I början på Januari så visade en kompis i Italien upp en bild hur det såg ut hemma hos honom, Como, såg ju att där fanns det ingen snö och solen sken, då sög det till i racertarmen efter att känna lite asfalt under däcken. Sagt och gjort började kolla lite efter resor dit, upptäckte snabbt att alla de större flygbolagen var uteslutna då de var för dyra plus att de flesta mellanlandade i olika städer som Zürich, Frankfurt, Paris etc. Då jag hade bestämt mig för att ta med mig min egen hoj kändes detta som ett riskmoment, med en kompis upplevelse i färskt minne - han åkte till Kanarieholmarna, men cykeln ville till Mallis. Blev ju då nödgad att börja titta på lågprisflygen för att se hur det såg ut med dem. Se där Easyjet flyg till Malpensa (Milano) för en rimlig peng, billig cykeltransport har de också. Nu började det kännas på riktigt, började slänga ut lite krokar för att höra om andra var intresserade av att åka med, det var det.. skoj skoj, började då leta boende via booking.com hittade en lägenhet ett par mil norr om Como för 260 euro + värme för fyra nätter.

Nu var det det på riktigt, vi skulle till Italien och cykla, härligt härligt... Resa bokades och betalades, lånade cykelväska av klubbkompis som är van Italienresenär. Precis dagarna inna hade man resfeber då det skulle bli premiär för mig att cykla utomlands och det skulle också bli första gången i Italien, är ju envis och åker oftast till Tyskland eller England i vanliga fall. Men det försvann snabbt när vi väl var framme.

Vi landade rätt så sent på Malpensa, och med facit i hand så skulle man ha ordnat transfern mellan boendet och Malpensa bättre, men det gick ändå bra, trots en taxichaufför som vi tyckte skörtade upp oss lite. När vi väl landade i lägenheten var ju man ju så uppspelt att man kunde ju inte gå och lägga sig, passade då på och skruva ihop hojjen. och sitta och snacka skit.

Dag 2. När man vaknade sken solen och vi såg för första gången omgivningen runt Como i fullt dagsljus, wow vilken syn, berg närmare 1700 m höga låg runt hela sjön och det var en imponerande syn. Väckte kompisarna, och bytte om snabbt till cykelkläder, sprang bort till en närlivs som vi hade 50/100 meter bort, köpte frukost och snackade lite om hur vi skulle hojja, mitt förslag på att hojja in mot Como för att där leta efter vägen till Ghisallo anamades, sagt och gjort, upp på hojjarna och började rulla, helskotta vad kuperat det var, det hade man inte känt när man åkte taxin. Nu började strulet! I Torno small det till i mitt bakhjul och jag förstod direkt vad det var.. ekerh-vete.. stannade hojjen och i frustrationen utbrast jag, "japp där tog mitt italienäventyr slut!" Förbannad och grinig svor jag långa ramsor, förskte fråga i en affär efter närmsta cykelaffär, bakhjul måste införskaffas, kosta vad kosta vill. Märkte snabbt att engelska är inte det främsta språket i Italien, men med gester, ord på alla dess möjliga språk, hemmagjord italienska (man har ju kollat på gangsterfilmer) lyckades jag få en gammal dam att förstå .. hon utbrast "Ahh mekaniko" varpå hon släpar mig till en bilverkstad (!!) på en bakgata, där fick jag ju ingen hjälp, men däremot klappade de uppskattat på min hoj, som självklart var en Bianchi, de föreslog i alla fall på knagglig engelska att jag skulle ta färja in till Como där det finns cykelaffärer. Knallar ut och kommer på, vart F*n går färjan då? äh ner till vattnet och började leta.. hade tur och sprang på den direkt + att jag bara behövde vänta i ett par minuter på den.

Första dagen innan ekern gick av...

Då fick man var lite vanlig turist och se Comosjön från sjösidan, passerade bl.a. Georg Clooney´s hus (fick jag reda på senare). Väl framme i Como visade en souvenirbutik var det fanns en cykelaffär, knallade dit med cykeln över axeln, när jag kommer fram håller killen på och stänger, men nr jag försklarat för Riccardo, som ägaren hette, öppnade han igen och jag fick låna ett hjul plus att han skulle fixa mitt hjul, nu tänkte jag att det där hjulet kommer inte fixas då jag själv tidigare skulle hitta en eker och hade problem, men, men strunt samma nu skulle jag kunna cykla igen. Försökte nå kompisarna som vi hade bestämt skulle hojja in mot Como och jag skulle ta kontakt med dem när allt löst sig, det dröjde innan vi fick kontakt då täckningen inte var den bästa. Jag hojjade tillbaka mot vårt boende, för de som kommer ihåg Giro de Lombardia förra året och dess sista 1,5 milen så körde jag dem fast i motsatt riktning, tung, tung backe i början ut från Como. Ingen kontakt med kompisarna, äh de är väl ut och hojjar tänkte jag. Såg en väg som stack upp i bergen, och bestämde mig snabbt att ja varför inte bergsklättring skall ju vara skoj!

Hojjade till en liten by som heter Palanzo och ligger c:a 580 m över sjön. Vilken utsikt!! Men sablar vad läskigt det var när man skulle ner, bromsade hela tiden, då man inte hade mycket sikt framåt. Fick i alla fall kontakt med kompisarna som precis hade landat i lägenheten och de cyklade för att möta mig. Väl hemma insåg vi att vi har ingen aning om hur snabbt mörkret kommer så vi skippade Ghisallo första dagen.

Cykeln parkerad på väg upp mot Palanzo

Dag 3. upp tidigt igen. Väcka kompisarna och käkade frukost, bytte om och planderade dagenstur, nu hade vi lokaliserat Ghisallo, och vi skulle visst hojja norrut istället för söderut. Körde mot Bellagio (även kallat Comosjöns pärla) och där började backen redan inne i staden, hade tur och träffade på en italiensk MTB cyklist som hojjade försbi och ropade "Ghisallo?" vi nickade ivrigt varpå han visade att vi skulle hänga på. När den första serpan började såg jag en varningsskylt att lutningen i backe är 14% har ingen aning om det är ett snitt för hela backen eller om det bara var en del av backen, Strunt samma, det var vidrigt lång och krokig, trodde absolut inte att jag skulle klara det, vid ett tillfälle när man slet och drog lyfte framhjulet med en decimeter, vilket gjorde att man genast såg till att alla vikt las på framhjulet, samma sak hände en av min kompisar. När jag väl kommer upp över det första partiet, trodde ju då att jag var framme. Inte då! Var nog en 6-7 km kvar uppför. Vi tog en lite paus i Il Rocco och pratade om backen med skräckblandad förtjusning, nu hade jag förra sommaren lockat med mig kompisarna till Olshyttebacken och vi konstaterade att den var ingenting i jämförelse med denna.

Vid Il Rocco

De sista kilometrarna med serporna var dryga, men känslan när man passerade krönet med kyrkan i Ghisallo till vänster om en när man kom upp är obetalbar, bättre än många andra känslor. Fantastikt, mina kompisar är ju inte lika cykelhistorieintresserad som mig så de väntade på parkeringen medans jag sprang in i kyrkan för att kolla och fota, wow säger jag bara. Cykelns mekka nr uno!

Madonna del Ghisallo

Nu skulle vi dock ner för berget valde nu att istället för att vända åter ner till Belaggio åka ner mot Erba för att sedan åka till Como. Det var riktigt j-kla läskigt att åka ner, som polaren sa , "du är ju snabbare uppför än nerför" ha ha .. kan lätt konstatera att det tog lite tid att vänja sig vid backarna, först tredje dagen vågade jag börja släppa på ordentligt. När vi rullar in till Como så skulle vi tillbaka till cykelaffären och kolla hur det gått för honom med mitt bakhjul. Inga problem, det stod klart och putsat, när det var dags att betala skulle han bara ha 10 euro för jobb och eker (!!) .. hans kommentar var bara "cyklister måste hjälpa cyklister".

Sedan ut från Como, och vi valde nu att ta oss uppför sjön på dess västra sida, och nu var det inte lika kuperat som på den östra, men ändock så var det mer kuperat än vad man är van vid hemma. låren var bra rökta och det brände fint i nacken + att jag som kramphållit mitt styre i nerförsbackarna började även känna av överarmarna. Passade på att fika på ett ställe där det hängde en världsmästartröja för amatörer år 1995 .. kul! Väl framme vid färjan som kostade 4 euro fick jag av färjekillarna återigen uppskattade kommentarer om min Bianchi, kompisarnas Look och Trek kollade de inte ens på.. vilket mina polare konstaterade =)

Väntar på färjan

Väl tillbaka i lägenheten konstaterade vi att dagens sträcka var över 85 km och vi hade nästan kört 1600 höjdmeter. Kompisarna var trötta och stannade kvar i lägenheten medans jag åkte in till Como för att träffa mina kompisar via Facebook för mat och snack. Trevligt trevligt.

Kaffe innan vi sticker iväg till Schweiz och Mendrisio

Dag nr 4, nu skulle vi cykla med mina italienska kompisar som sagt att vi skulle cykla till Schweiz och köra VM banan från 2009, efter koll på kartan konstaterade vi att Schweiz låg j*kligt långt borta och våra ben var ju inte direkt fräscha från dagen innan, men de försäkrade att det var nära och vi skulle vara tillbaka i Como vid 13 ungefär, vi var väl lite skeptiska första men efter koll på Google maps så konstaderade vi att Mendrisio var ju inte långt ifrån Como, gränsen låg i utkanten av staden. Vi rullade iväg och mötte upp dem utanför en cykelcafé mitt i Como, tog oss en kaffe och körde iväg. När vi väl var framme på VM banan och körde halva varvet där vi tog oss en paus efter en av de italienska kompisarna fått strul med kedjan konstaterade vi att 18 varv på den banan måste ha varit mördande hårt, vi körde ett varv och tyckte det räckte. =) OK nu var vi fortfarande möra efter Ghisallo och varje gång man var tvungen att sätta sig på huk var det problem att resa sig. Vi käkade lunch inne i Como på en restaurang som låg vid vattnet innan vi rullade hemåt igen. Dagens facit var näst 900 höjdmeter och strax över 80 km.

Kvällen spenderades sedan i Como där vi fick äta grym italiensk mat och dricka gott vin, våra italienska värdar visade upp Como från sin bästa sida och det var fantastikt bra, grym trevlig stad och folk satt på uteserveringarna och drack och åt.

Dag 5, hemresa flöt på bra, inga större överraskning förrän vi kom fram till Arlanda, först tog bagagepersonalen grym lång tid på sig, 1 timme fick jag vänta på mina grejor, då jag hade bråttom till tåget, sa jag hejdå till polarna och stack, fick sedan sent på kvällen reda på att de hade fått vänta till sist + att en polares lånade cykelväska var kraschad, stort hål grrr... skadaanmälan + tjafs. Trist avslutning på en så annars grym resa.

Chocken när man landade i Tierp var påtaglig, från att ha haft i snitt 15 plus alla dagar och ingen snö så var det en hemsk upplevelse att komma hem till ett vitt landskap och -7 ute... brrrr

Vad kostade kalaset? Resa ToR Arlanda - Malpensa inkl. cykel o bagage med EasyJet 1680:- Boendet 4 nätter delat på tre 915:- per person. Sedan tillkom tåg, taxi och buss priser som skiljer sig beroende på om man väljer att bo i utkanten av Como eller centralt, men tog biljetten mellan Como och Malpensa kostar 8,20 Euro vilket är 74 svenska kronor. Lunch kostar c:a 65 kronor middag det dubbla, då är inte dryck medräknat. Fika när vi var ute låg på ungefär 2 euro (18:-) vi drack oftast "Americano" och en Croissant.

Min rekommendation är att ordna resor till utlandet själv, skaffa lite kompisar lokalt dit ni skall via nätet, facebook är grymt bra, då får ni lite inside info och slipper betala dyrt för en cykelresa. + Att ni får hjälp med turer och guidning. Utan extra kostnad. Nu sitter jag redan och planerar nästa resa ner till Como, den här gången skall familjen med. Sedan håller vi på och kollar på en resa ner till Frankrike i juli för att se en etapp av TdF (Alpe d´Heuz). Attans vad kul det kan bli.

Ha en fortsatt bra dag!

Hälsningar,
Fritz

Nyheter

Tour de Langkawi i Malaysia är avklarat, den vanns av Yonathan Monsalve (VEN) Team Androni Giocattoli, grymt gjort av en kille på 22 år och första året han kör som proffs. Imponerad! Trea blev lagkompisen Emanuele Sella.

Contador blir även om han överkalgat avstängd i ett år, trist enligt mig då jag fortfarande är övertygad om att han är oskyldig, eller som en klubbkompis sa, hade provet skickats till något annat godkänt lab hade de inte hittat dessa mikroskopiska partiklar.

Riis verkar var på jakt efter en ny stjärna, Menchov har nämnts men denne dementerar detta, vi får se hur det blir med detta. Han har inte så mycket tid den gode Bjarne.

Det känns annars att det är vår i luften, Cycling News börjar uppdatera sin sida mer frekvent + att de flesta nyheterna handlar om racer, kan det bli bättre?

Själv drar jag om två timmar till Arlanda för att ikväll komma till Como, där skall vi vara tom söndag, och vi har blivit lovade guidade turer till Mendriso + delar av Giro de Lombardia, det skall bli grymt skoj. På Lör och sön skall det visst bli en +16 och strålande sol. Rapport kommer nästa vecka.

Ni får ha en trevlig helg ni andra här hemma i svedala =)

Hälsningar,
Fritz