Intressant vinkling

I går hade jag ett intressant samtal med en annan cykeltok, precis som mig. Vi kom ju in precis som för andra cyklister på ämnet doping, det där som vi levt med sedan slutet av 60-talet =)

Jag har gått och funderat lite på det där. orsak, verkan och straff. Då har jag också tänkt lite på utövaren varför denne gjort det etc, och hur ser livet ut nu så här i efterhand. Jag har ju konstaterat att om man skulle torska för doping.. Då får du banne mig ett värre straff än en mördare (om du inte heter Amstrong och har ditt på det torra), för om du har några meriter och fått några spalter i en tidning, då skall du streglas, hängas, och stötas ut ur samhället. Eller?
En intressant vinkel är ungdomar eller unga vuxna som torskar för narkotikabrott, de får vid första förseelsen lindrigt straff och rehabilitering av samhället, vilken hjälp får den som dopat sig? Jag vet då ett fall som berör oss, och det är ju onekligen Nicklas Axelsson, efter att han petat i sig doping första gången, ingen Armstrong variant där inte, han erkände på en gång utan krusiduller, vad hände han stängs av regelvidrigt av SCF (har de ingen koll på regelverket?)  nu är det inte att han stängdes av som var regelvidrigt, utan längden på avstängningen.
Vad gjorde samhället sedan för Nicklas? Vad jag vet ingenting, däremot så behandlades han som paria, ingen ville ta i honom med tång. Rehabilitering? Glöm det SCF:s och andras reaktion var "Nicklas who?"

Vad som gjort att jag gått i de här tankarna är just Nicklas och några andra utländska åkare som "berört" mig, Nicklas torskade ju en gång till som alla vet. Hade han gjort det om han åtminstone fått lite stöd av samhället? Det svaret kommer vi aldrig få, då han är avstängd på livstid. Får han sitta hos Oprah eller i vårt fall morgonsoffan i någon av kanalerna och ge sin förklaring? Nä vad jag vet så "existerar" inte Nicklas längre utom i den fall då vi alla spyr galla över de som dopat sig. Dock har jag sedan den första affekten lagts sig, uttalat min förståelse för Nicklas, då han började bli desperat, vi människan är ju så funtad att när vi blir desperata då tar vi genvägar, Nicklas började komma upp i åldern, han hade det svårare att få kontrakt , han hade ingen utbildning att falla tillbaka på etc. Han tog en genväg igen!

Jag tror precis som läkaren i Team Androni Giocattoli (Luca Romano) att SCF / UCI / RF ect måste börja antidopingarbetet mycket tidigare, inte då killarna och tjejerna blivit elit/proffs etc. utan redan då de är juniorer, och om de torskar för något då skall det finns en plan för hur de skall kunna komma tillbaka rena. Rehabilitering, terapi etc. det tycker jag vi ändå kan bekosta dem, för om vi kan bekosta någon som uppenbart gör allt för att sabba för sig själv och andra (knarkare, mördare etc) så måste man väl ändå kunna hjälpa en ung kille och tjej som enbart har sabbat för sig själv och ingen annan, ja utom att dra sin sport i smutsen då.

I mitt fall om jag skulle torska så kanske det skulle vara morfinliknande substanser, då jag petar i mig en citodon till och från.. Medlet i citodon skall visst omvandls till något som kan liknas vid morfin i kroppen. Det visar sig. Har ju en sjukdom som gör att jag måste ta dem för att klara värk. Men strunt i det. Jag har kollat med RF och då jag är veteran så är det troligtvist lugnt, vi är inte hett villebråd för dem, + att jag har recept på medicinen. Än så länge är inte ciodon och dess substanser med på röda listan, dock diskuteras det enligt vad jag har hört.

Vad tycker ni om man vinklar det på det sätt som jag gjort? Jag försvarar inte dopingen, utan jag tycker nog mest synd om dem egentligen.

Hälsningar,
Fritz