 |
| 10 år idag sedan han dog. |
En dag som denna så går det inte at undvika att läsa om Marco Pantani, alla hjärtans dag till trots, för många cykel fans runt om i världen så är det även den dagen Marco Pantani dog, ensam i ett hotellrum i Rimini. Oavsett vad man tror och tycker om Pantanis segrar och sätt att cykla så enligt mig så är det tragiskt när en människa dör p.g.a. narkotika.
Jag erkänner utan omsvep att Pantani är för mig en av de största profilerna cykelsporten har fått fram, hur han fick dessa egenskaper tänker inte jag spekulera i, ven om jag innerst inne vet hur så spelar det ingen roll. Den som fick betala priset var han själv.
Men det som irriterar mig, inte så lite heller är alla dessa kommentarer som visa läsare lämnar under artiklarna som bl.a. Cycling News skriver om Pantani, det handlar väldigt mycket hur illa de tycker om Pantani och CN:s glorifiering av Pantani, enligt mig så läser de inte artiklarna utan endast rubrikerna, de (CN) sticker inte under stolen om hur de tror Pantani fick sina segrar men det glömmer eller väljer de som kritiserar inte att läsa.
Många vill inte att de skall skriva om exdopare etc. Lance Armstrong skrev faktiskt en bra artikel om Pantani i gårdagens Cycling New, men även där fick han skit (fel enligt mig) skulle man följa mångas råd d.v.s. inte skriva om ex dopare etc (även de som aldrig blev fällda = Pantani) så kan vi dra ett streck och i stort sett aldrig skriva om cykel för år 2000. Vi skulle inte få hylla Fausto Coppi, Eddy Merckx (torskade 3 ggr) Tom Simpson, dog på vägen upp till Mont Ventoux proppfull med bl.a. Amfetamin och en aning alkohol, Bartali etc. Gjort är gjort och även om vi vet innerst inne hur det egentligen ligger till så kan man väl ändå få respektera Pantani (t.ex.) som åkare , person och medmänniska, eller hur?
Jag erkänner utan omsvep att Pantani är för mig en av de största profilerna cykelsporten har fått fram, hur han fick dessa egenskaper tänker inte jag spekulera i, ven om jag innerst inne vet hur så spelar det ingen roll. Den som fick betala priset var han själv.
Men det som irriterar mig, inte så lite heller är alla dessa kommentarer som visa läsare lämnar under artiklarna som bl.a. Cycling News skriver om Pantani, det handlar väldigt mycket hur illa de tycker om Pantani och CN:s glorifiering av Pantani, enligt mig så läser de inte artiklarna utan endast rubrikerna, de (CN) sticker inte under stolen om hur de tror Pantani fick sina segrar men det glömmer eller väljer de som kritiserar inte att läsa.
Många vill inte att de skall skriva om exdopare etc. Lance Armstrong skrev faktiskt en bra artikel om Pantani i gårdagens Cycling New, men även där fick han skit (fel enligt mig) skulle man följa mångas råd d.v.s. inte skriva om ex dopare etc (även de som aldrig blev fällda = Pantani) så kan vi dra ett streck och i stort sett aldrig skriva om cykel för år 2000. Vi skulle inte få hylla Fausto Coppi, Eddy Merckx (torskade 3 ggr) Tom Simpson, dog på vägen upp till Mont Ventoux proppfull med bl.a. Amfetamin och en aning alkohol, Bartali etc. Gjort är gjort och även om vi vet innerst inne hur det egentligen ligger till så kan man väl ändå få respektera Pantani (t.ex.) som åkare , person och medmänniska, eller hur?
 |
| Min tatuering på Il Pirata |
För mig kommer han alltid vara en av de största, jag har tom tatuerat in hans ansikte på armen, Il Pirata:s attacker uppför bergen kommer alltid vara en av de största händelserna inom cykelsporten. Men det är min åsikt!
RIP - Marco Pantani
//Fritz
RIP - Marco Pantani
//Fritz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar