lördag 22 september 2012

Cykling är terapi för själen


Det är verkligen något speciellt med det där rörelsemönstret man har när man cyklar som får välmåendet att slå volter i kroppen. Då kan man ju fråga sig vad är det som gör det? Jag menar att trycka och dra lite i pedalerna i en konstig framåtlutad sittställning, kan det vara så glädjegivande?

Ja faktiskt, jag skulle t.o.m sträcka mig så långt att jag påstår -Jag älskar landsvägscyling. För under passet/rundan är det ju både cyklingen och miljön som får mig att må bra. Det här med att ta sig fram med hjälp av enbart sin egen benstyrka är för mig en enorm kick. Veta att det är helt beroende på mig själv vad jag presterar. Ta sedan alla synintryck, dofter och vind under rundan, ja ja jag vet att jag inte ler så mycket i motvinden men ni skulle se inombords ;) För mig är cykling så mycket mer än att bara träna, mer än puls som pressas och muskler som jobbar, svett som rinner. Det är ett terapi helt enkelt.

Väljer man att lägga sin runda på vägar utan mycket trafik och med åkrar och/eller skog runt omkring så kommer man för ett ögonblick bort från alla "måsten" och är helt för sig själv, något som man sällan gör annars i vardagen. Det är faktiskt en väldigt skön känsla att själv cykla omkring ute i naturen. Men det kan också vara precis lika roligt att cykla med en kompis, ha någon att "tjöta" med under passet.

Det finns en mängd fördelar med att cykla och alla går att koppla till välmående, eller hur!

Vi ses på cyklarna (välmående)

Claes

Inga kommentarer: