Reportage om en cykelresa

Hej nu är man tillbaka efter en liten resa till Italien. Skall nu försöka återge upplevelsen och hur det gick till så kanske andra blir inspirerade att göra något liknande.

I början på Januari så visade en kompis i Italien upp en bild hur det såg ut hemma hos honom, Como, såg ju att där fanns det ingen snö och solen sken, då sög det till i racertarmen efter att känna lite asfalt under däcken. Sagt och gjort började kolla lite efter resor dit, upptäckte snabbt att alla de större flygbolagen var uteslutna då de var för dyra plus att de flesta mellanlandade i olika städer som Zürich, Frankfurt, Paris etc. Då jag hade bestämt mig för att ta med mig min egen hoj kändes detta som ett riskmoment, med en kompis upplevelse i färskt minne - han åkte till Kanarieholmarna, men cykeln ville till Mallis. Blev ju då nödgad att börja titta på lågprisflygen för att se hur det såg ut med dem. Se där Easyjet flyg till Malpensa (Milano) för en rimlig peng, billig cykeltransport har de också. Nu började det kännas på riktigt, började slänga ut lite krokar för att höra om andra var intresserade av att åka med, det var det.. skoj skoj, började då leta boende via booking.com hittade en lägenhet ett par mil norr om Como för 260 euro + värme för fyra nätter.

Nu var det det på riktigt, vi skulle till Italien och cykla, härligt härligt... Resa bokades och betalades, lånade cykelväska av klubbkompis som är van Italienresenär. Precis dagarna inna hade man resfeber då det skulle bli premiär för mig att cykla utomlands och det skulle också bli första gången i Italien, är ju envis och åker oftast till Tyskland eller England i vanliga fall. Men det försvann snabbt när vi väl var framme.

Vi landade rätt så sent på Malpensa, och med facit i hand så skulle man ha ordnat transfern mellan boendet och Malpensa bättre, men det gick ändå bra, trots en taxichaufför som vi tyckte skörtade upp oss lite. När vi väl landade i lägenheten var ju man ju så uppspelt att man kunde ju inte gå och lägga sig, passade då på och skruva ihop hojjen. och sitta och snacka skit.

Dag 2. När man vaknade sken solen och vi såg för första gången omgivningen runt Como i fullt dagsljus, wow vilken syn, berg närmare 1700 m höga låg runt hela sjön och det var en imponerande syn. Väckte kompisarna, och bytte om snabbt till cykelkläder, sprang bort till en närlivs som vi hade 50/100 meter bort, köpte frukost och snackade lite om hur vi skulle hojja, mitt förslag på att hojja in mot Como för att där leta efter vägen till Ghisallo anamades, sagt och gjort, upp på hojjarna och började rulla, helskotta vad kuperat det var, det hade man inte känt när man åkte taxin. Nu började strulet! I Torno small det till i mitt bakhjul och jag förstod direkt vad det var.. ekerh-vete.. stannade hojjen och i frustrationen utbrast jag, "japp där tog mitt italienäventyr slut!" Förbannad och grinig svor jag långa ramsor, förskte fråga i en affär efter närmsta cykelaffär, bakhjul måste införskaffas, kosta vad kosta vill. Märkte snabbt att engelska är inte det främsta språket i Italien, men med gester, ord på alla dess möjliga språk, hemmagjord italienska (man har ju kollat på gangsterfilmer) lyckades jag få en gammal dam att förstå .. hon utbrast "Ahh mekaniko" varpå hon släpar mig till en bilverkstad (!!) på en bakgata, där fick jag ju ingen hjälp, men däremot klappade de uppskattat på min hoj, som självklart var en Bianchi, de föreslog i alla fall på knagglig engelska att jag skulle ta färja in till Como där det finns cykelaffärer. Knallar ut och kommer på, vart F*n går färjan då? äh ner till vattnet och började leta.. hade tur och sprang på den direkt + att jag bara behövde vänta i ett par minuter på den.

Första dagen innan ekern gick av...

Då fick man var lite vanlig turist och se Comosjön från sjösidan, passerade bl.a. Georg Clooney´s hus (fick jag reda på senare). Väl framme i Como visade en souvenirbutik var det fanns en cykelaffär, knallade dit med cykeln över axeln, när jag kommer fram håller killen på och stänger, men nr jag försklarat för Riccardo, som ägaren hette, öppnade han igen och jag fick låna ett hjul plus att han skulle fixa mitt hjul, nu tänkte jag att det där hjulet kommer inte fixas då jag själv tidigare skulle hitta en eker och hade problem, men, men strunt samma nu skulle jag kunna cykla igen. Försökte nå kompisarna som vi hade bestämt skulle hojja in mot Como och jag skulle ta kontakt med dem när allt löst sig, det dröjde innan vi fick kontakt då täckningen inte var den bästa. Jag hojjade tillbaka mot vårt boende, för de som kommer ihåg Giro de Lombardia förra året och dess sista 1,5 milen så körde jag dem fast i motsatt riktning, tung, tung backe i början ut från Como. Ingen kontakt med kompisarna, äh de är väl ut och hojjar tänkte jag. Såg en väg som stack upp i bergen, och bestämde mig snabbt att ja varför inte bergsklättring skall ju vara skoj!

Hojjade till en liten by som heter Palanzo och ligger c:a 580 m över sjön. Vilken utsikt!! Men sablar vad läskigt det var när man skulle ner, bromsade hela tiden, då man inte hade mycket sikt framåt. Fick i alla fall kontakt med kompisarna som precis hade landat i lägenheten och de cyklade för att möta mig. Väl hemma insåg vi att vi har ingen aning om hur snabbt mörkret kommer så vi skippade Ghisallo första dagen.

Cykeln parkerad på väg upp mot Palanzo

Dag 3. upp tidigt igen. Väcka kompisarna och käkade frukost, bytte om och planderade dagenstur, nu hade vi lokaliserat Ghisallo, och vi skulle visst hojja norrut istället för söderut. Körde mot Bellagio (även kallat Comosjöns pärla) och där började backen redan inne i staden, hade tur och träffade på en italiensk MTB cyklist som hojjade försbi och ropade "Ghisallo?" vi nickade ivrigt varpå han visade att vi skulle hänga på. När den första serpan började såg jag en varningsskylt att lutningen i backe är 14% har ingen aning om det är ett snitt för hela backen eller om det bara var en del av backen, Strunt samma, det var vidrigt lång och krokig, trodde absolut inte att jag skulle klara det, vid ett tillfälle när man slet och drog lyfte framhjulet med en decimeter, vilket gjorde att man genast såg till att alla vikt las på framhjulet, samma sak hände en av min kompisar. När jag väl kommer upp över det första partiet, trodde ju då att jag var framme. Inte då! Var nog en 6-7 km kvar uppför. Vi tog en lite paus i Il Rocco och pratade om backen med skräckblandad förtjusning, nu hade jag förra sommaren lockat med mig kompisarna till Olshyttebacken och vi konstaterade att den var ingenting i jämförelse med denna.

Vid Il Rocco

De sista kilometrarna med serporna var dryga, men känslan när man passerade krönet med kyrkan i Ghisallo till vänster om en när man kom upp är obetalbar, bättre än många andra känslor. Fantastikt, mina kompisar är ju inte lika cykelhistorieintresserad som mig så de väntade på parkeringen medans jag sprang in i kyrkan för att kolla och fota, wow säger jag bara. Cykelns mekka nr uno!

Madonna del Ghisallo

Nu skulle vi dock ner för berget valde nu att istället för att vända åter ner till Belaggio åka ner mot Erba för att sedan åka till Como. Det var riktigt j-kla läskigt att åka ner, som polaren sa , "du är ju snabbare uppför än nerför" ha ha .. kan lätt konstatera att det tog lite tid att vänja sig vid backarna, först tredje dagen vågade jag börja släppa på ordentligt. När vi rullar in till Como så skulle vi tillbaka till cykelaffären och kolla hur det gått för honom med mitt bakhjul. Inga problem, det stod klart och putsat, när det var dags att betala skulle han bara ha 10 euro för jobb och eker (!!) .. hans kommentar var bara "cyklister måste hjälpa cyklister".

Sedan ut från Como, och vi valde nu att ta oss uppför sjön på dess västra sida, och nu var det inte lika kuperat som på den östra, men ändock så var det mer kuperat än vad man är van vid hemma. låren var bra rökta och det brände fint i nacken + att jag som kramphållit mitt styre i nerförsbackarna började även känna av överarmarna. Passade på att fika på ett ställe där det hängde en världsmästartröja för amatörer år 1995 .. kul! Väl framme vid färjan som kostade 4 euro fick jag av färjekillarna återigen uppskattade kommentarer om min Bianchi, kompisarnas Look och Trek kollade de inte ens på.. vilket mina polare konstaterade =)

Väntar på färjan

Väl tillbaka i lägenheten konstaterade vi att dagens sträcka var över 85 km och vi hade nästan kört 1600 höjdmeter. Kompisarna var trötta och stannade kvar i lägenheten medans jag åkte in till Como för att träffa mina kompisar via Facebook för mat och snack. Trevligt trevligt.

Kaffe innan vi sticker iväg till Schweiz och Mendrisio

Dag nr 4, nu skulle vi cykla med mina italienska kompisar som sagt att vi skulle cykla till Schweiz och köra VM banan från 2009, efter koll på kartan konstaterade vi att Schweiz låg j*kligt långt borta och våra ben var ju inte direkt fräscha från dagen innan, men de försäkrade att det var nära och vi skulle vara tillbaka i Como vid 13 ungefär, vi var väl lite skeptiska första men efter koll på Google maps så konstaderade vi att Mendrisio var ju inte långt ifrån Como, gränsen låg i utkanten av staden. Vi rullade iväg och mötte upp dem utanför en cykelcafé mitt i Como, tog oss en kaffe och körde iväg. När vi väl var framme på VM banan och körde halva varvet där vi tog oss en paus efter en av de italienska kompisarna fått strul med kedjan konstaterade vi att 18 varv på den banan måste ha varit mördande hårt, vi körde ett varv och tyckte det räckte. =) OK nu var vi fortfarande möra efter Ghisallo och varje gång man var tvungen att sätta sig på huk var det problem att resa sig. Vi käkade lunch inne i Como på en restaurang som låg vid vattnet innan vi rullade hemåt igen. Dagens facit var näst 900 höjdmeter och strax över 80 km.

Kvällen spenderades sedan i Como där vi fick äta grym italiensk mat och dricka gott vin, våra italienska värdar visade upp Como från sin bästa sida och det var fantastikt bra, grym trevlig stad och folk satt på uteserveringarna och drack och åt.

Dag 5, hemresa flöt på bra, inga större överraskning förrän vi kom fram till Arlanda, först tog bagagepersonalen grym lång tid på sig, 1 timme fick jag vänta på mina grejor, då jag hade bråttom till tåget, sa jag hejdå till polarna och stack, fick sedan sent på kvällen reda på att de hade fått vänta till sist + att en polares lånade cykelväska var kraschad, stort hål grrr... skadaanmälan + tjafs. Trist avslutning på en så annars grym resa.

Chocken när man landade i Tierp var påtaglig, från att ha haft i snitt 15 plus alla dagar och ingen snö så var det en hemsk upplevelse att komma hem till ett vitt landskap och -7 ute... brrrr

Vad kostade kalaset? Resa ToR Arlanda - Malpensa inkl. cykel o bagage med EasyJet 1680:- Boendet 4 nätter delat på tre 915:- per person. Sedan tillkom tåg, taxi och buss priser som skiljer sig beroende på om man väljer att bo i utkanten av Como eller centralt, men tog biljetten mellan Como och Malpensa kostar 8,20 Euro vilket är 74 svenska kronor. Lunch kostar c:a 65 kronor middag det dubbla, då är inte dryck medräknat. Fika när vi var ute låg på ungefär 2 euro (18:-) vi drack oftast "Americano" och en Croissant.

Min rekommendation är att ordna resor till utlandet själv, skaffa lite kompisar lokalt dit ni skall via nätet, facebook är grymt bra, då får ni lite inside info och slipper betala dyrt för en cykelresa. + Att ni får hjälp med turer och guidning. Utan extra kostnad. Nu sitter jag redan och planerar nästa resa ner till Como, den här gången skall familjen med. Sedan håller vi på och kollar på en resa ner till Frankrike i juli för att se en etapp av TdF (Alpe d´Heuz). Attans vad kul det kan bli.

Ha en fortsatt bra dag!

Hälsningar,
Fritz