onsdag 13 april 2011

Lance Armstrong ADHD??


Hej,

Har precis i dagarna slagit igen en bok om/av Lance Armstrong - "It´s not about the Bike". En bit in i boken så slog det mig att det här mannen har en bokstavkombination, det är inte bara cancer han drabbats av utan även (troligtvis) ADHD. Det var så enormt många punkter där han beskriv sitt humör, impulsivitet & aggrissivitet som gjorde att jag som amatörpsykolog betecknar Armstrong att ha diagnosen ADHD. Varför jag har kommit fram till den här uppfattningen är att jag under ett antal år arbetat med många personer som har någon form av NPF (Neuropsykiatriskt funktionsnedsättning), men då främst bland personer med Autism. Detta grundar sig i att min dotter har infantil autism. Nu har inte jag arbetat med att "vårda" dessa personer, utan mer att se till att de får igenom sina rättigheter mot kommuner och försäkringskassan.

Men i alla fall, för att återvända till boken, så visar han gång på gång att han måste ha ADHD. Först att det är bara fel på alla andra, han har extremt svårt att se sina egna brister. De andra kan inte prata med honom och få honom att inse att det har gjort eller gör är fel, de måste manipulera honom till att få att göra saker.
Behandlingen av hans första "Teamchef" (Hoyt) var också ett tydligt exempel. Ja ni måste läsa boken för att förstå.

Men lite snyft var det i boken, även om jag tyckte det var lite väl falskt, i slutet av boken när han har vunnit sin första Tour de France titel, så frågar han sig varför han måste ställa upp på jippon som bl.a. Nike ville att han skulle de delta i, då skriver han "varför skulle jag göra det? När jag var sjuk var det ingen som ville hjälpa mig!" Vad han glömmer är att ett antal sidor tidigare när han var som sjukast så ställde Nike, Oakley, + ett företag som jag glömt namnet på, upp till 100%. De betalade hans sjukhusräkningar etc. Han slänger ett antal komockor på Team Cofidis varför de inte ville förnya hans kontrakt etc. Men att de betalde ut hans lön under hans fösta kontrakttid, bara passeras så där i boken, han t.o.m. åker och retar Team Cofidis, udner Touren 1999 bara för det. Vad han glömmer är att när teamchefen för Cofidis ser när han besöker Armstrong på sjukhuset är en döende man (som iofs klarade sig) och skulle någon vilja förlänga ett kontrakt med någon som man är säker på kommer att dö?

Men OK visst är boken intressant, även om det mesta inriktar sig på Armstrongs sjukdom och inte cyklingen, vilket också titeln säger, så kan jag väl rekommendera er att läsa den, även om jag tror precis om mig kommer att tycka, va f** vilken kille och vara bortskämd, inte i pengar nu utan mera att alla måste ställa upp för honom, även innan han blev känd och en bra cyklist.

Visst, det som gjorde att jag nästan ville slänga boken (nu har jag lånat den) var hans kommentarer och spetsfundigheter angående hans förlust mot Marco Pantani på Mont Ventoux. Alltid lätt att sparka på en som ligger ner och inte kan fösrvara sig, det om någon borde Lance Armstrong veta.

Nu är detta bara mina åsikter och funderingar, som sagt jag har ingen rätt att sätta en diagnos på en människa egentligen, men jag är säker på att om han skulle undergå en riktig undersökning så skulle vilken läkare som helst komma fram till samma sak: ADHD.

Ha en trevlig kväll.

Fritz

1 kommentar:

Martin Söderlund sa...

Tack för de här orden! Intressant.

Jag har sedan jag blev insatt i cyklingen förstått att Armstrong är värd all uppmärksamhet han fick, men att han såklart inte är felfri. Han kan nog vara riktigt jobbig att ha att göra med ibland, precis som fd lagkamrater och en mängd andra redan fått veta.

Icke desto mindre är han den största Tour de France-cyklisten genom tiderna och väl värd sin plats i historieböckerna.

Hans kamp med Livestrong är också något riktigt, riktigt bra!