lördag 23 november 2013

Nä nu skriver vi om något roligare, men nog så viktigt!

Efter att ha skrivit inlägget om Verbrüggen hade jag en lien fadd smak i munnen, inget roligt att skriva om sådant skräp, det får vi tillräckligt via Expressen och Aftonbladet, även om det är skönt och se att fotbollsspelare och skidåkare fått lite fokus på sig och sin sport. Nåja nu till roligare grejer!

Satt och kollade igenom inlägg, kommentarer, artiklar och annat på en massa cykelsidor, ja jag har ju tidigare redovisat i flera inlägg var jag letar nyheter. Halkade då in på Sv Cycling Plus och såg en artikel som "chifen" skrev för en tid sedan (våras) Ni kan läsa den här: Vad är det med Svenskar och...

Började fundera lite själv över hur det ser ut på motionslopp och varför det har blivit så att alla motionärer vill bara köra de där stora arrangemangen? Bl.a. de första loppen jag körde efter min comeback till cykelsporten var ju lokala klubbens motionslopp, på den tiden startade alla samtidigt vilket innebar att jag hängde med i ett antal km, sedan var man avhängd. Var senare på andra lopp i ens direkta närhet, samma visa. Full fart från första början, hängde med i 5-6 km - avhängd (låg då i farter långt över 40km/h) ni kan ju tänka er vilken bonkning man gick på. En ren skär plåga att ta sig i mål. Tom på energi och helt slut.

Starten av Roslagsvåren (den sista??) mastergrupp och mottot alla skall med!
Var sedan ner till Roslagshösten som ett av de större motionsloppen för mig, aha startgrupper med olika fartsnitt! Trevligt, nu kanske man har en chans var min tanke. Väljer en grupp med 27km/h i snitt. Tjenare! Låg väl runt 35km/h de första milen. Såg tegelmuren där bort i horisonten komma närmare och närmare. I ett svagt ögonblick när jag gått långt ner i svansen för att få i mig lite energi och tog ett snabbt snack med följebilen så kom det en korsning, och ni vet ju hur det är att ligga långt ner i svansen när en fartökningen efter en kurva kör i gång.. Avhängd! Svor hett och ljudligt över min dumhet att ha gått ner i slutet på svansen.
Hade det kul i depån på Tierpsrundan (Foto Annika L )
Sedan dess har jag hängt på längre och längre. Men nu för tiden har det skett en förändring hos många motionslopp, de har delat upp snabbåkare och vi andra vanliga dödliga, d.v.s. vi som inte håller ett snitt på 40km/h + på en 150km runda. Tvärbra initiativ dock måste klubbarna vara mer vakna och kommunicera detta för motionärerna. Då många motionärer har min erfarenhet av motionslopp, d.v.s. de har en karaktär av att vara som en tävling, med elit och seniorer längst fram och de sätter farten som knäcker många. 
Ett alternativ är att som Fredrikshofs Roslagshösten, Skandisloppet, Smackrundan och Tierpsrundan dela upp grupperna. Med handen på hjärtat måste man väl göra så efter SCF:s nya regelsystem om A och B klass för motionslopp.
Moi under Tierpsrundan
Dock måste det ju ut till motionärerna, upplevelsen att bli avhängd är inte skoj och att hoja ensam i 130 km motiverar ju inte en att komma tillbaka. OK oftast så brukar det ju skapas småklungor efter banan med fler som bonkat. Men ändå! Jag tror ni förstår vad jag menar.

Hur gör din klubb med sitt motionslopp, startgrupper? Olika fartsnitt etc.? Skriv och berätta genom att kommentera antingen här eller på Cykelbloggars FB sida.

Till sist, precis som Daniel skriver i sin artikel: Men jag kan ändå inte förstå varför det ”vanliga” motionsloppet, till exempel Ränneslättsturen, Mörksuggan, Hallandsloppet, SMACK-rundan, Trosa Stadlopp, Sunnerboloppet, Skinnarloppet och Orsa Grönklitt Ski Marahon, som alla är kanontrevliga exempel på motionslopp/tävlingar med bra organisation, trevliga banor och allt det andra som vi vill ha, inte kan locka mer än på sin höjd ett tusental deltagare .

Det där måste vi väl ändra på eller vad tycker ni?

Ha en bra dag

Hälsningar,
Fritaz

3 kommentarer:

Reportagebild sa...

Jag har bara cyklat lite olika MTB-lopp på motionsnivå och där utgår iaf jag från att jag i mångt och mycket kommer att få cykla själv. I MTB känns det dessutom bättre för det är inte så kul att ligga på rulle i stöket.

Varför dras folk till stora lopp? För att det är lite mer folkfest tror jag. Jag har cyklat små klubblopp och enda behållningen av det är att man får köra en förhoppningsvis fin bana(MTB). Medan det på exempelvis på cykelvasan är mer eller mindre fest hela vägen med folk som hurrar och hejar. En resultatlista som blir mer spännande osv.

Jag tror det finns många lopp som har potential att bli större men att föreningar tänker för smått. De kör på med det de är vana med och på det viset lämnar de också öppningar för mer kommersiella aktörer.

Vissa arrangörer kan jag tycka har för stort fokus på tävlingscyklisterna. Det kan väl iofs vara okej, men då kan man inte samtidigt gnälla över att det inte kommer motionärer.

Nästa säsong ska jag försöka åka nått lvg-lopp(motion) men jag hade inte ens funderat över att det skulle vara klungkörning eller dylikt. Räknar med att köra själv och få se vackra vyer på resan :)

cyklamera sa...

Är ju lagomt ny i sammanhanget, men vill trots det skriva om mina två erfarenheter. Mitt första motionslopp var det startgrupper i... det var kul för att det var första gången. Mitt andra lopp var det gemensam start. DET var kul, då kan man haka på snabbgänget första km, sedan kommer det ju alltid folk och plockar upp en bakifrån. Med startgrupp kan det tyvärr bli så, att jag får cykla ensam om jag väggat med "snabbgruppen"... vilket inte är så kul kanske... Ps. endast min erfarenhet av lopp med och utan startgrupper :)

// JoFo

MarkkuS sa...

För vissa är det alltid tävling. Även i motionslopp.

Hos Örebrocyklisterna finns och fungerar fartgrupper. Det finns från grupper från 26 i snitt och uppåt. En gruppledare ser till att farten inte drivs upp. Aldrig lämnas någon efter i gruppen. I vissa fall har dock cyklister själv valt att hoppa av gruppen, om de inser att de har valt helt fel grupp.