Ja debatten om olyckor på Vättenrundan rasar för fullt på happy, tyvärr så har ett antal fastnat i mindre serlösa svar. Medan andra har förstått det som jag hade en liten baktanke i och med min fråga. Nu var det egentligen inte meningen att jag skulle skriva detta inlägg idag, utan först imorgon. Men efter "debatten" där så känner jag att, nä det måste bli ikväll.
Vad som unisont kan sägas om Vätternrundan 2011 är:
1. De flesta verkar ha haft en grymt trevligt lopp
2. Flera SUB-grupper har klarat av sin målsättning. Starkt gjort av alla!
3. Många, väldigt många har rapporterat om ovanligt många olyckor. Varför?
Ja jag skall fästa mig lite vid punkt 3, vad är orsaken att 62 cyklister hamnar på sjukhus för omplåstring/vård 2-3 blev kvar på sjukhuset för observation. Mörkertalet om hur många som fick vård (omplåstring) efter vägen kommer vi aldrig få veta, men säg att det var 10% som hamnade på sjukhus så innebär det att 3% av alla åkare var ner i backen. det är 620 cyklister som rasade i backen på något sätt. Personligen tycker jag inte det är allt för orimlig siffra efter allt jag hört/läst. Rapporter om extremt många som låg efter vägen under filtar och väntade på vård, vurpor, massvis av ambulanser. Som en sa "har aldrig sett så många ambulanser med blåljus under Vättern", en berättade att redan efter några km efter start var första vurpan, medan en annan beskriver hur han vurpade ordentlgit vid målgång p.g.a. att en annan som var slut vinglade till och han, han som beskrev det hela, i gick i backen i c:a 45 km/h.
En som jag känner bra sa när jag berättade hur många hamnat på sjukhus "Det var många!". Tror jag inte behöver gå in på alla olyckor just nu.
Sådana här scener vill vi helst slippa, eller hur?
Nu skall vi titta på orsakerna varför olyckorna uppstår. Ungefär 6000 cyklister på VR är förstagångsåkare, varav flertalet är helt oerfarna. De har säkert slitit på själva, eller med en eller två kompisar för att genomföra Vätternrundan. Men att sedan komma till Vätternrundan och samsas om samma väg som 19000 andra cyklister kräver en viss eftertanke och erfarenhet. Hur skall de få denna erfarenhet? Ja den frågan är enkel att besvara, gå med i den lokala cykelklubben, eller åtminstone häng emd på deras träningar, de flesta klubbat accepterar att icke medlemmar tränar tillsammans med dem. Många klubbar har speciella Vätternträningar där tempot inte är allt för högt.
Att köra VR och börja träna inför detta lopp i april, är rätt så sent, min önskan är att de borde trampa hela året, gärna med sin klubb för att skaffa erfarenheten, lyssna på de som varit med ett tag.
Klunga modell större, inte allt för ovanligt under Vätternrundan, dock inte så bred som denna
Läste på en cykelklubbs hemsida där de beskrev sina träningar inför VR, vissa kommer regelbundet, medan vissa dyker upp en gång och aldrig mer. Varför?
Skrämmer de erfarna cyklister bort nybörjarna eller vad? Sådana exempel har jag läst om tidigare, vilket jag personligen tycker är trist.
Vad kan vi göra att fånga upp dem? Ja ett förslag är att starta ett samarbete med lokala cykelaffären, har ni ingen, snacka med "stora" kedjan, om att när de säljer en racer, ge köparen information om den lokala cykelklubben, gärna med ett namn och telefonnummer till den som ansvarar för VR/motionscyklingen inom klubben. Visst alla kanske inte fångas in, men några procent skulle nog känna att det här kanske är något.
Sedan för oss vanliga hojjare, om man kommer ikapp ett nytt ansikte kanske man kan sakta in och snacka lite med den som jag kommer ikapp eller möter. Då får de ett ansikte inom klubben som gör det lättare att komma till en träning så att man har någon att morsa på.
Vad skall nybörjarna tänka på? Ja att ligga i klunga kräver lite disciplin, speciellt om det är ett gäng erfarna cyklister som man kör med. Läste på VR:s forum om en som kände sig mobbad för att han inte släpptes in i en klunga med erfarna cyklister. Och visst förstår jag dem också, de vågar helt enkelt inte ha en oerfaren cyklist i en fungerande kedja. Men samtidigt, alla måste börja någonstans.
De som är nya kan läsa lite gamla nr av Kadens eller någon av de bättre engelska tidningar som inriktar sig mot cykling och inte proffscirkusen. Där kan det finnas rätt så mycket matnyttig information. De måste lyssna på de som har mer erfarenhet. Lära sig första alla de tecken som de erfarna ger och förväntas få om den oerfarne ligger främst i linjen eller klungan. Ja listan kan göras lång, och jag hoppas ni andra kan komma med olika input på vad som bör göras.
OM, observera OM, hälften av dessa oerfarna cyklisterna skulle anamma denna idé, tanke och gå med i den lokala cykelklubben är jag ganska säker på att antalet olyckor skulle minska.
Vad kan MAIF/Vätternrundan göra? Ja som organisatör måste de ta sitt ansvar, ni har kanske läst mina tidigare inlägg om VR och mitt samtal med "VD:n". De har faktiskt ett ansvar, och det lustiga i det hela var att deras pressrelease om 62 cyklister på sjukhus kom först efter mitt inlägg om olyckorna, under Vätternrunda och fliken "Historik" nämns som vanligt inte olyckorna, endast i pressreleasen! Det ser ju inte så bra ut om de verkligen skulle visa hur det kan se ut under ett lopp. Men jag anser att OM de skulle redogöra och verkligen gå ut med riskerna så skulle folk vara på det klara att de kan bli inblandade i en vurpa, och jag lovar er att det gör ont att gå i asfalten oavsett fart. Skulle de mer gå ut och t.ex. uppmana de som skall genomföra loppet att träna med en klubb, köra några motionslopp innan VR etc. så har de i alla fall gjort något för att stävja och minska på olyckorna.
Sedan till sist, har fått samtal från folk som kört i de snabba SUB-grupperna, de har fått lite skit på olika sidor där andra cyklsiter skriver hur der "prejats", "uttvingade" etc. Snabbgrupperna skapades just för att minimera omkörningar av de långsammare cyklisterna. Tanken är god, men jag tror nog att man får flytta deras starter ytterligare en timme framåt, d.v.s. första start 10:00 då hinner fler undan, som det är nu är de ikapp de första redan efter Gränna. Seeda snabbgrupperna, i år var MASgruppen först och sedan SUB-7, sedan kom några Sub-8 och 9, näst sist kom CTT som blev tvungen att passera de "långsammare" subgrupperna. Om de hade fått starta på 3:e plats hade det gått lättare. Sedan har vi Gränna, där kommersen är i full gång, bilar på bägge sidor av vägen, kullersten etc. Går det kanske att få denna väg avstängd i en timme nästa år, just för att låta subgrupperna passera. Det skulle minimera olyckorna avsevärt. Alternativt låt snabbgrupperna ha en egen dag. Som det är nu är de platser som finns fulla, 720 startande i SUB-9, resten hänvisas till de övriga starttiderna under natt/morgon. vilket gör att de blandas tillsammans med de renodlade motionärerna, med olyckor som följd.
Jag är säker på att jag kommer skriva mer om det här, dock är jag lite pessimistisk när det gäller VR:s förhoppning om 30 bilfria mil. Så där bö man titta på andra lösningar på hur det skall genomföras säkert, där en av punkterna är att "utbilda" cyklisterna om hur det är att hojja i klunga. Utmärkt artikelserie (stående) i deras tidning "Cykla" eller vad tycker ni?
Ha en fortsatt trevlig kväll, själv skall jag börja lusläsa Gabriellas bok nu!
Hälsningar
Fritz
Vad som unisont kan sägas om Vätternrundan 2011 är:
1. De flesta verkar ha haft en grymt trevligt lopp
2. Flera SUB-grupper har klarat av sin målsättning. Starkt gjort av alla!
3. Många, väldigt många har rapporterat om ovanligt många olyckor. Varför?
Ja jag skall fästa mig lite vid punkt 3, vad är orsaken att 62 cyklister hamnar på sjukhus för omplåstring/vård 2-3 blev kvar på sjukhuset för observation. Mörkertalet om hur många som fick vård (omplåstring) efter vägen kommer vi aldrig få veta, men säg att det var 10% som hamnade på sjukhus så innebär det att 3% av alla åkare var ner i backen. det är 620 cyklister som rasade i backen på något sätt. Personligen tycker jag inte det är allt för orimlig siffra efter allt jag hört/läst. Rapporter om extremt många som låg efter vägen under filtar och väntade på vård, vurpor, massvis av ambulanser. Som en sa "har aldrig sett så många ambulanser med blåljus under Vättern", en berättade att redan efter några km efter start var första vurpan, medan en annan beskriver hur han vurpade ordentlgit vid målgång p.g.a. att en annan som var slut vinglade till och han, han som beskrev det hela, i gick i backen i c:a 45 km/h.
En som jag känner bra sa när jag berättade hur många hamnat på sjukhus "Det var många!". Tror jag inte behöver gå in på alla olyckor just nu.
Sådana här scener vill vi helst slippa, eller hur?Nu skall vi titta på orsakerna varför olyckorna uppstår. Ungefär 6000 cyklister på VR är förstagångsåkare, varav flertalet är helt oerfarna. De har säkert slitit på själva, eller med en eller två kompisar för att genomföra Vätternrundan. Men att sedan komma till Vätternrundan och samsas om samma väg som 19000 andra cyklister kräver en viss eftertanke och erfarenhet. Hur skall de få denna erfarenhet? Ja den frågan är enkel att besvara, gå med i den lokala cykelklubben, eller åtminstone häng emd på deras träningar, de flesta klubbat accepterar att icke medlemmar tränar tillsammans med dem. Många klubbar har speciella Vätternträningar där tempot inte är allt för högt.
Att köra VR och börja träna inför detta lopp i april, är rätt så sent, min önskan är att de borde trampa hela året, gärna med sin klubb för att skaffa erfarenheten, lyssna på de som varit med ett tag.
Klunga modell större, inte allt för ovanligt under Vätternrundan, dock inte så bred som dennaLäste på en cykelklubbs hemsida där de beskrev sina träningar inför VR, vissa kommer regelbundet, medan vissa dyker upp en gång och aldrig mer. Varför?
Skrämmer de erfarna cyklister bort nybörjarna eller vad? Sådana exempel har jag läst om tidigare, vilket jag personligen tycker är trist.
Vad kan vi göra att fånga upp dem? Ja ett förslag är att starta ett samarbete med lokala cykelaffären, har ni ingen, snacka med "stora" kedjan, om att när de säljer en racer, ge köparen information om den lokala cykelklubben, gärna med ett namn och telefonnummer till den som ansvarar för VR/motionscyklingen inom klubben. Visst alla kanske inte fångas in, men några procent skulle nog känna att det här kanske är något.
Sedan för oss vanliga hojjare, om man kommer ikapp ett nytt ansikte kanske man kan sakta in och snacka lite med den som jag kommer ikapp eller möter. Då får de ett ansikte inom klubben som gör det lättare att komma till en träning så att man har någon att morsa på.
Vad skall nybörjarna tänka på? Ja att ligga i klunga kräver lite disciplin, speciellt om det är ett gäng erfarna cyklister som man kör med. Läste på VR:s forum om en som kände sig mobbad för att han inte släpptes in i en klunga med erfarna cyklister. Och visst förstår jag dem också, de vågar helt enkelt inte ha en oerfaren cyklist i en fungerande kedja. Men samtidigt, alla måste börja någonstans.
De som är nya kan läsa lite gamla nr av Kadens eller någon av de bättre engelska tidningar som inriktar sig mot cykling och inte proffscirkusen. Där kan det finnas rätt så mycket matnyttig information. De måste lyssna på de som har mer erfarenhet. Lära sig första alla de tecken som de erfarna ger och förväntas få om den oerfarne ligger främst i linjen eller klungan. Ja listan kan göras lång, och jag hoppas ni andra kan komma med olika input på vad som bör göras.
OM, observera OM, hälften av dessa oerfarna cyklisterna skulle anamma denna idé, tanke och gå med i den lokala cykelklubben är jag ganska säker på att antalet olyckor skulle minska.
Vad kan MAIF/Vätternrundan göra? Ja som organisatör måste de ta sitt ansvar, ni har kanske läst mina tidigare inlägg om VR och mitt samtal med "VD:n". De har faktiskt ett ansvar, och det lustiga i det hela var att deras pressrelease om 62 cyklister på sjukhus kom först efter mitt inlägg om olyckorna, under Vätternrunda och fliken "Historik" nämns som vanligt inte olyckorna, endast i pressreleasen! Det ser ju inte så bra ut om de verkligen skulle visa hur det kan se ut under ett lopp. Men jag anser att OM de skulle redogöra och verkligen gå ut med riskerna så skulle folk vara på det klara att de kan bli inblandade i en vurpa, och jag lovar er att det gör ont att gå i asfalten oavsett fart. Skulle de mer gå ut och t.ex. uppmana de som skall genomföra loppet att träna med en klubb, köra några motionslopp innan VR etc. så har de i alla fall gjort något för att stävja och minska på olyckorna.Sedan till sist, har fått samtal från folk som kört i de snabba SUB-grupperna, de har fått lite skit på olika sidor där andra cyklsiter skriver hur der "prejats", "uttvingade" etc. Snabbgrupperna skapades just för att minimera omkörningar av de långsammare cyklisterna. Tanken är god, men jag tror nog att man får flytta deras starter ytterligare en timme framåt, d.v.s. första start 10:00 då hinner fler undan, som det är nu är de ikapp de första redan efter Gränna. Seeda snabbgrupperna, i år var MASgruppen först och sedan SUB-7, sedan kom några Sub-8 och 9, näst sist kom CTT som blev tvungen att passera de "långsammare" subgrupperna. Om de hade fått starta på 3:e plats hade det gått lättare. Sedan har vi Gränna, där kommersen är i full gång, bilar på bägge sidor av vägen, kullersten etc. Går det kanske att få denna väg avstängd i en timme nästa år, just för att låta subgrupperna passera. Det skulle minimera olyckorna avsevärt. Alternativt låt snabbgrupperna ha en egen dag. Som det är nu är de platser som finns fulla, 720 startande i SUB-9, resten hänvisas till de övriga starttiderna under natt/morgon. vilket gör att de blandas tillsammans med de renodlade motionärerna, med olyckor som följd.
Jag är säker på att jag kommer skriva mer om det här, dock är jag lite pessimistisk när det gäller VR:s förhoppning om 30 bilfria mil. Så där bö man titta på andra lösningar på hur det skall genomföras säkert, där en av punkterna är att "utbilda" cyklisterna om hur det är att hojja i klunga. Utmärkt artikelserie (stående) i deras tidning "Cykla" eller vad tycker ni?
Ha en fortsatt trevlig kväll, själv skall jag börja lusläsa Gabriellas bok nu!
Hälsningar
Fritz
På Aftonbladets hemsida kan man läsa detta
Måste även slå ett slag för Gabriella Ekströms nya bok, betyg och omdöme kommer snart... måste läsa den först.. släpptes igår och finns på välsortimerade bok/cykelaffärer.
Nästa blogg är riktigt färsk, och där finns inte många inlägg, den drivs av en Dalkulla som emmigrerat till Huvudstaden, hon är rätt så färsk inom cyklingen också fast man märker att hon tycker det är riktigt skoj, idag (söndag 15/8) så kämpar hon på i motvinden från Uppsala till Stockholm i insamlingsloppet "Ride of Hope". Hon kallar sin blogg för Blackie - The Cyclist och var namnent kommer ifrån har jag ingen aning om, men hon kanske var hästintresserad tidigare och hade en häst som hette Blackie, vad vet jag. Men hon som skriver heter egentligen Karin och hon utan för att göra mig ovän med en tjej, så skall jag avslöja att hon är mellan 20 och 30år, hon cyklar för Vallentuna CK, men om hon har tävlingslicens vet jag inte, men det behövs inte heller om man har cykeln som ett rent träningsredskap och för att få gemenskap på sina rundor.
Vi börjar med Elins blogg, hon skriver på engelska, men det är ju oftast inga problem för oss nordbor ...eller? I alla så skriver hon en enormt massa om proffscirkusen och vad som händer med åkare och team. Mycket av det hon skriver om finns publicerat på olika ställen på nätet, men det är skönt och se en samlingspunkt för cykelnyheter, även som hon skriver är en ryssofil och skriver gärna om ryska åkare, hon skyller på någon barndomsförälskelse varför det har blivit så =) Elin har inte alltid skrivit om cykel, hopppar man tillbaka i hennes arkiv var hennes blogg tidigare en ren dagbok, och Elin har ju hållt på ett tag (2006) vilket får mig att tänka på vad en klubbkompis sa för en tid sedan "Att blogga är så 2007" det var hans usäkt varför han inte bloggar eller finns med på olika platser runt om i virtual reality, vi kanske får ändra på den kände filosofens (vilkens namn försvann just nu) citat : - Jag andas, därför finns jag - till - Jag är på nätet, därför finns jag - eller vad tycker ni?
Nu till nästa blogg vilken drivs av två polare, Patrik och Oskar, och som de skriver i sin presentation så är bloggen dedikerad till deras kärlek för landsvägscyklingen, dock så verkar deras blogg leva ett haltande liv, det är lite si och så med deras uppdateringar, ibland är det tätt mellan dem, men sedan kan det gå ett år innan de väcker den till liv. Men som de skriver så är en - En död blogg är ändå en blogg - .
Nu hoppar vi in på den sista bloggen för idag, den heter: Andreas - ute och cyklar, som han beskriver sig själv både på bloggen och genom sitt mail, han är en glad cykelmotionär som gillar att skriva om allt som handlar om cykel, även om det är om artiklar i Kadens (kaffe) eller om utrustning eller olika turer som han har tagit, med andra precis vad vi andra brukar skriva om, fast nu i hans tankar och termer.